Efterfrågan på biogas är stor. Ett sätt att säkra tillgången är att odla grödor på ett sätt så att både marken, livsmedelsförsörjningen och biogasproduktionen gynnas.Just nu pågår ett sådant projekt i Falköping.
Att göra biogas av grödor som växer på våra åkrar betyder inte att vi måste odla mindre med växter vi kan äta. Snarare är det precis tvärtom, menar Ida Helander, strateg för hållbar utveckling i Falköpings kommun.- Vi vill odla för både livsmedel och energi, och det behöver inte ta ut vartannat, säger hon.Systemet kallas för växtföljd och innebär att man odlar olika grödor under olika år. På så sätt utarmas inte jorden och risken för att drabbas av skadeinsekter minskar. På så sätt kan man också minska användningen av bekämpningsmedel.Just nu pågår ett projekt i Falköping där man i växtföljden också för in grödor som kan användas för biogasproduktion. Genom att varva det man odlar från säsong till säsong, och också ha med en gröda som kan användas för biogasproduktion i odlingssystemet, kan nästa års skörd för livsmedel att bli ännu bättre.- Det handlar om att hitta ett hållbart system där vi få bästa utbyte av den mark vi har, säger Ida Helander.
Sju grödor testas
På ett område stort som en fotbollsplan har man under två års tid gjort försök med att odla olika grödor för biogasproduktion. Projektet finansieras med Klimppengar (Klimatinvesteringsprogrammet som är naturvårdsverkets bidragsform för att minska klimatpåverkan) och det leds av forskare på SLU (Sveriges lantbruksuniversitet).
Försöket innebär att marken delats in i rutor där man odlar de olika grödorna i olika följd och med olika gödning för att komma fram till vad som fungerar bäst för både marken och skördarna. Växterna som testas är speciellt framtagna för att gynna biogasproduktion. Det är vall som är ett slags gräs, raps, vete, majs, hampa, rågvete och energibeta.
- Vi vill se vilken av de här grödorna som ger mest biogas samtidigt som den ska fungera i vårt jordbruk. När projektet nu är halvvägs ser vi att energibeta ger mest energi, säger Ida Helander.
Johanna Starkenberg-Fröjd
