Alla våra svenska institut gör ett fantastiskt arbete men för att instituten ska bli än effektivare och än kraftfullare bidra till att stärka Sveriges konkurrenskraft krävs att vi tydligare definierar hur det optimala institutet ser ut och sedan med hjälp av incitament driver instituten in i mittfåran mellan akademi och näringsliv. Detta samtidigt som man utvecklar samarbetsformerna genom närmare samverkan med akademien och större och långsiktiga projekt med företag.

Ett begrepp som jag själv har kommit att omfamna är "Intellectual Assets Management". Jag tror att vi i Sverige mycket mer tydligt borde skapa tekniska plattformar till vilka vi har full koll på IPR så att de företag som deltar i utvecklingen av plattformarna tillsäkras unika rättigheter för att utveckla den egna produkten/tjänsten. Forskningen ska leda fram till innovationer, där definitionen på innovation innefattar att den leder till lönsamhet. Lönsamheten slutar inte med företagens ökade lönsamhet vad avser produkter och tjänster utan även akademien i form av forskare institutioner likväl som instituten kommer att dra ekonomisk nytta av ett strukturerat arbetssätt inom detta område.

Vad avses då med teknisk plattform och hur utvecklar man en sådan? Initialt bör man ha en vision om vad man vill åstadkomma och vilken position man vill nå på lång sikt. Som exempel om man vill bygga en plattform för att mäta vattenkvalitet så kan visionen vara att Sverige inom fem år ska vara en självklar auktoritet inom området, upprätthålla ett internationellt nätverk och de företag som väljer att vara med att utveckla plattformen kan se tydliga ekonomiska vinster relaterade till sitt deltagande. Illustrationerna på detta uppslag visar bredden på begreppet vattenkvalitet. Det viktigaste initialt är att kartlägga var och i vilka situationer man vill och måste mäta vattenkvalitet och vad specifikationerna är innan man påbörjar den tekniska utvecklingen, alltså undvik; "technology push".

Genom att renodla rollerna i det svenska forsknings- och innovationssystemet: så att vi har stark, unik och internationellt erkänd forskning vid universitet och högskolor, ett starkt, nyfiket och engagerat näringsliv OCH starka professionella institut som en länk eller brygga mellan dessa spelare så kan vi hävda oss bättre i den internationella konkurrensen som uppstått och blir allt mer tydlig i globaliseringens fotspår.

För de flesta institut är en nära och komplementär relation med akademien självklar. Alla institut har självklart relationer till näringslivet och enskilda företag.  Men det man skulle önska sig mer av är stora projekt av typen "nationella Europaprojekt". Där deltagande företag lägger en del av sin kärnverksamhetsutveckling i ett konsortium bestående av fler företag fast från olika branscher, akademien och institut. En viktig faktor för denna typ av projekt är att alla parter, speciellt företagen, känner sig komfortabla med avtalet: att IPR:n är reglerad, att sekretessen är garanterad och att projektet genomförs professionellt.

I en internationell jämförelse så anses den svenska institutssektorn spretig och underdimensionerad, vilket jag är den första att hålla med om. Bakgrunden till det tänker jag inte försöka förklara. Tittar man på det tyska systemet så finns flera olika typer av institut. Tar man t.ex. Fraunhofer så är det 18000 anställda, på 60-talet institut (80-talet forskningsställen) med en omsättning på 1650 MEURO varav 30 % är forskningsanslag från federationen Tyskland och de respektive staterna. Det som imponerar på mig förutom basfinansieringen är det nära samarbetet med akademien. En institutschef kan också vara prefekt på en institution vilket möjliggör ett nära samarbete.

Det krävs egen forskning, för att bygga kompetens och för att bli en trovärdig partner till akademien, en forskning som ska vara komplementär och som leder till en snabb implementering i näringslivet. För att klara kompetensuppbyggnaden krävs en basfinansiering i paritet med vad de 30 % som Fraunhofer instituten har. RISE som är statens holdingbolag för att hantera instituten måste verka för minst dubbla de strategiska kompetensmedlen till instituten (i praktiken nästan en tredubbling för att komma upp på tysk nivå) för att skapa en stark svensk institutssektor. Man måste dessutom säkerställa att dessa kompetensmedel används till just kompetensuppbyggnad och inte till att subventionera företagsprojekt. Dessutom bör man skapa incitament för samverkan med SME, samverkan mellan olika institut och framförallt samverkan med akademien. Vidare måste man dessutom driva frågorna om en internationalisering och professionalisering av instituten. Det senare avser professionell hantering av stora projekt och hantering av IPR och sekretess. 
 
Bill Brox
CEO IMEGO